Snorres häst som drar natten över himlavalvet
Nomadfolken på Asiens stäpper började för ca 6 tid sedan tämja vilda hästar. Hästen blev oumbärlig till samhällets utveckling och kom med sin lojalitet samt trofasthet att stå människan mycket nära, en gång i tiden så nära att den betraktades vilket helig och mellanlänk mot den gudomliga sfären.
Text: Kersti Wistrand
Nomadfolken använde hästarna vilket drag-, pack- och riddjur vid förflyttningar, men även som föda. Där vägar saknades, fick man ta sig fram på hästryggen i terrängen. Hästen blev livsnödvändig och sågs likt en god och trofast vän lika mycket vilket ett husdjur. När befolkningen blev bofast användes den som hjälp att rensa skog och bereda åkerfält. Skördarna ökade och därmed befolkningen. Genom hästens användning i krig, kunde territorier försvaras. Hästen blev både livsnödvändig och älskad såsom nära kamrat. Med tämjandet av hästen i Europa följde troligen även legender och riter från detta indoeuropeiska området i Asien.
Hästen – himlavalvets dragdjur
De mest erfaren kända av
Senaste inläggen
A
Ae, en man vilket nämns i Eddadikten Rigstula. Gift med Edda. dem får besök av Heimdall, då denne under namnet Rig reser runt bland människorna. Nio månader senare föder Edda sonen Träl, som ger upphov till trälarnas samhällsklass.
Aldafader, annat namn på Oden.
Aldagaut, annat namn på Oden.
Alfer, se alver.
Alfheim, alvernas land.
Alfrik, en av de dvärgar vilket smider halssmycket Brisingamen åt Freja.
Alfrödul, beteckning på både solen och den vagn gudinnan Sol kör.
Allfader, annat namn på Oden.
Allsvinn, en av de hästar liksom drar solen över himlavalvet. Namnet betyder den många snabba.
Allvis, namnet på enstaka dvärg, som genom Tors list förvandlas till sten.
Alver, övernaturliga väsen med goda hantverkskunskaper. Beskrivningen av alverna varierar och de betraktas likt allt från gudomliga varelser till onda oknytt. Snorres Edda skiljer på ljusalver, liksom bor i himlen, samt svartalver, som bor inom underjorden.